Så skiljer du på vidarefaktuering och utlägg - Advertus Revision
17066
post-template-default,single,single-post,postid-17066,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-16.2.1,qode-theme-bridge,disabled_footer_bottom,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Så skiljer du på vidarefaktuering och utlägg

Utlägg och vidarefakturering är snårigt och det är lätt att göra fel. Ett vanligt misstag är att blanda samman vidarefakturering och utlägg. Risken är att du då kan åka på ett skattetillägg.

Så här förklarar Skatteverket saken:

Den som fakturerar ett utlägg som man har haft för en kunds räkning ska inte ta ut moms. För att det ska anses vara ett utlägg måste följande villkor vara uppfyllda:

  • Kunden ska själv ha betalningsansvar till leverantören.
  • Man får inte göra något vinstpålägg.
  • Man ska behandla beloppet som ett utlägg i sin bokföring.

Annars kan det vara en vidarefakturering.

Resultat bad skattejuristen Fredrik Rosén på Mazars i Malmö om några goda råd. Här pekar han på vikten av att skilja på vidarefakturering och utlägg.

  • Vidarefakturering kännetecknas av att det är fråga om vidareförsäljning av samma vara eller tjänst som tidigare har köpts in.

Det innebär att samma momsskattesats ska tillämpas av säljaren vid vidareförsäljningen.

Om den inköpta varan eller tjänsten däremot är att se som en kostnadskomponent i säljarens verksamhet är det inte fråga om vidarefakturering utan om försäljning av annan vara eller tjänst än den som har köpts in.

  • Utlägg är en betalning för en vara eller tjänst som görs för den som har det civilrättsliga betalningsansvaret för förvärvet, det vill säga för den som egentligen gjort förvärvet. Notera att den ersättning som erhålls när ett utlägg regleras inte är ersättning för en försäljning. Det ska därför inte vara moms när ersättning utgår för ett utlägg.

Björn Dickson